Högvatten
Jag ska berätta för dig om min bild Högvatten från 2009. Jag hittade de förtjusande flickorna Elina och Outi på en danslektion. Jag går på danslektioner för att jag söker något fysiskt lite på samma sätt som jag i mina bilder gör det.
Bildens skog, som är blå, hittade jag på Naturhistoriska museet i Helsingfors och tog den under vatten. Jag började leta efter lämpliga färger för platsen, som för att på det här sättet göra en målning. Jag tycker att det finns en räddning i bilden, som om det var en skogsbrand i skogen och den ena flickan räddar den andra, bär henne vackert i sin famn.
Födelsedag
Min bild Födelsedag, på isländska afmaeli, togs på Island 2007. Jag tog med influenser från Sugarcubes låt Birthday, där Björk 1988 sjunger om en flicka som är huvudperson, hon är 5 år gammal. Hon undersöker världen omkring sig med munnen och händerna.
Den här bilden hade för mig något liknande. Platsen var mycket jordbunden, jordig och intressant, en mycket underlig plats. Den här hästplatsen var fylld med vatten som kom från en het källa. Jag tänkte att det är flickans födelsedag och hon är viktig för sig själv och huvudperson den dagen och hon börjar utforska saker.
I bilden finns emellertid den isländska texten hafa lokað, som betyder ”bör hållas stängd”. Och jag tänkte att det kunde betyda att andra människor ibland inte vill att du reder ut det förgångna.
Klättring
Jag fotograferade den här bilden (Nousu, Stigning) när jag bodde på ett residens på Island 2005. Det här huset fanns i Hafnarfjörður och jag visste genast att jag ville ha det som motiv i min bild. Jag började leta efter en kamrat till huset och i en buss blev jag förtjust i en kvinnas mystiska ögon. Jag steg av bussen på samma hållplats och hon blev min modell och klättrade i sina silverfärgade skor. Jag tänkte att figuren i bilden klättrar uppåt som uppför en fors.
Guldslantar
Det här är min nyaste bild, som är utställd för första gången. Därför pratar jag om den för första gången nu för dig.
Jag hittade en underbar gammal Fazer chokladask på en loppmarknad och visste genast att där fanns något betydelsefullt. Jag kände igen den där känslan av start och det turkosa vattnet och ville göra en berättelse av det här. Jag iakttar ofta flickor och ber dem ställa upp för foton. Olivia på den här bilden var en verkligt skicklig modell. Och jag tyckte det var roligt när hon sa: Nu vet jag vad det här är. Det är ju som att spela teater. Sa hon och rörde sig smidigt under vattnet.
Tack Olivia och tack änder.
Mykines
Hur föds berättelser? Vinden för med sig berättelsen och färgerna. Jag gjorde det här mötet vitt, som om någon klädde bort sig.
Färöarnas dimma döljer också personen. Vart är hon på väg? Känner du till Tove Janssons Osynliga barn? Det tänkte jag också på.
