Hilja Raviniemi (f. Sievänen, 1915–1973) ägnade sitt liv åt fotokonsten under en tid då den ännu var ett småskaligt fenomen i Finland. Fotokonstens arenor utgjordes av kamerasällskapens inhemska och internationella utställningar. Breven från utländska utställningar, adresserade till “mr. Hilja Raviniemi”, avslöjar att en fotograf antogs vara en man. Genom hårt arbete nådde “Hili” toppen av kamerasällskapens manliga värld. Hon blev den första kvinnliga ordföranden för Finlands kamerasällskapsförbund och tilldelades den internationella hederstiteln honEFIAP, som bara en liten grupp fotografer fick bära samtidigt i hela världen.
Efter sina mer traditionella tidiga verk utforskade Raviniemi särskilt på 1960-talet de oändliga kreativa möjligheter som mörkrummet erbjöd. Hennes kännspaka blå period, som är lätt att urskilja från samtidens kontrastrika svartvita fotokonst, fick sin början i slutet av årtiondet. Raviniemi, som till yrket var kemist, var en uppfinningsrik mörkrumskonstnär. Förutom de blåtonade fotografierna skapade hon bland annat helt abstrakta fotokonstverk genom olika metoder. Arbetsplatsen som laborant vid Helsingfors universitets bildanstalt möjliggjorde också Finlands förmodligen första konstnärliga röntgenbilder. De hundratals röntgenkonstverk som bevarats av Ravinemi bildar en exceptionell helhet inom den finska fotokonstens historia. Sida vid sida med noggrant utarbetade utställningskopior lyfter utställningen fram experiment och konstiga kattbilder som vittnar om Raviniemis nyfikna personlighet och sinne för humor.
Även Hiljas äkta man, kemisten Eero Raviniemi (1911-1996), var en framstående fotograf och en av pionjärerna inom färgfotografi i Finland. Efter Eeros död donerades paret Raviniemis samling av fotografier till Finlands fotografiska museum.
